Jörgen Nilsson Managing Director, Port Of Trelleborg Dr. Gernot Tesch CEO, Rostock Port GmbH
Trelleborgs och Rostocks hamnar utgör en viktig länk mellan Sverige och Tyskland och är transportnoder för såväl passagerare som gods mellan norra och södra Europa.
Samarbetet är lukrativt för båda sidor, men utmaningarna är många: klimatet, miljön och bristen på arbetskraft kräver ett större politiskt fokus på järnvägstransporter.
Sverige och Tyskland hör till Europas starkaste länder och kan förlita sig på stark ekonomi och stabil tillväxt. Länderna är också tätt sammanknutna handelspartners med ett årligt utbyte av 22,4 miljoner ton gods. Tyskland är Sveriges största import- och exportpartner.
Bara sett från detta perspektiv spelar Trelleborgs och Rostocks hamnar en viktig roll som port till respektive marknad. Om vi dessutom adderar de transeuropeiska väg- och järnvägsnäten till Medelhavsländerna till ekvationen talar vi om flera hundra tusen ton gods som fraktas mellan dessa hamnar per år. Trelleborgs och Rostocks hamnars betydelse i Europa understryks också av att de båda är core-hamnar, huvudnoder, i EU:s transportnätverk (TEN-T).
Trots detta står transportsektorn i stort inför betydande utmaningar i närtid. Vi har länge vetat att vi hör till en av de mest utsläppstunga branscherna.
Åtgärder i rätt riktning har vidtagits i den maritima branschen: TT-Line har nyligen förlängt ett fartyg så att det kan frakta fler fraktenheter per resa och på så sätt göra färre resor och Trelleborgs hamn har installerat en landströmsanläggning för Stena Lines färjor vilket minskar färjornas utsläpp medan de ligger förtöjda. Rostocks hamn förbereder sig inför att kunna tanka fartyg med LNG, flytande naturgas.
De flesta av branschens aktörer är medvetna om sitt ansvar, men utvecklingen av ny teknologi tar tid och är kostsam. Trots signifikanta förbättringar av motorteknologi, energieffektivitet och alternativa framdrivningssystem är en helt utsläppsfri transport inte inom räckhåll.
Vi ser också en brist på uppemot 200 000 lastbilschaufförer i Europa under kommande år. Det är kanske goda nyheter för platser med överbelastade vägar, men det går inte hand i hand med vårt ökade behov av flexibla leveranser. Arbetskraftsbrist i denna utsträckning kan inte kompenseras av arbetskraftsinvandring eller höjda löner, och trots innovationerna på området är det många år tills vi ser autonoma vägtransporter i och utanför Europa.
Trots goda förutsättningar och en positiv marknadsutveckling mellan Sverige och Tyskland står vi alltså inför stora utmaningar att hålla takten.
Vi har inte tid att stå passiva - vi behöver idag etablera transportkedjor som är hållbara i möjligaste mån och öka effekten av de åtgärder som tagits i respektive sektor.
För att kunna utnyttja potentialen i väg-, järnvägs- och maritimtransport bäst behövs bättre infrastruktur, särskilt på järnvägssidan.
Tyskland har under senare år gjort stora investeringar i tågförbindelserna till och från Rostock för att möjliggöra för snabbare och tyngre tåg att trafikera sträckan. Nästan alla kajer i Rostocks hamn är anslutna till en närliggande rangerbangård och hamnen utgör därmed en järnvägshamn. I både Trelleborg och Rostock har spårinfrastrukturen utökats och moderniserats och terminalkapaciteten har utökats med stöd från Europakommissionen.
Färjelinjerna utgör en del av rutten från Italien, östra Europa och västra Tyskland och möjliggör järnvägsförbindelser direkt till kontinenten via färjor, upp till tre gånger per dygn. Därmed är både Trelleborg och Rostock en viktig länk i den intermodala transportkedjan mellan Skandinavien och centrala Europa.
Den stora bristen återfinns i Sveriges undermåliga järnvägar och i avsaknaden av fokus på hållbar godstransport. Efter riksdagsvalet bör våra transportpolitiker verkligen fundera på var investeringar bäst gynnar landet.
Frågan har också en strategisk karaktär: vill Sverige fokusera på en enda anslutning till Europa, via Danmark och fasta förbindelser, eller vill vi ha en direktrutt via havet också?
Den föreliggande Tvåvägsstrategin mellan Sverige och Tyskland föreskriver det senare alternativet, men i verkligheten går flest tåg via Danmark, tack vare de icke marknadsmässiga priser som där erbjuds.
En gemensam lösning för myndigheter, hamnar, rederier och järnvägsoperatörer måste hittas, då den är grundläggande för framtida investeringsbeslut i järnvägs- och tåginfrastruktur för aktörer som Stena Line och Trelleborgs och Rostocks hamnar.